-
jag tittar på mig själv & ser ur tragisk jag är hur fylld jag är med ångest & hur tankarna håller mig vaken hela nätterna jag trodde jag var på väg upp ur hållet jag en gång hade ramlat in i men fastnade kvar där. Hur mycket jag ångrar saker jag har gjort och hur mycket jag ångrade att jag kämpade när jag egentligen inte klarade av det.
Att jag sumpar alla mina chanser och låter allt gå ut över dom jag älskar, antar att jag får bita ihop & att tiden fixar alla sår som dom säger. Min mening har aldrig varit att ta ut något om hur jag känner över andra allt jag ville va att få dom att må bättre. Jag tänker inte titta tillbaka nå mer, jag får stå för vart jag står idag & hoppas på att jag kommer ur det förr eller senare. Lite sömn ska jag ge mig själv för att möta en ny dag av världen jag egentligen inte klarar av.
Kommentarer
Trackback
